Nu kommer den här lilla Bokrecentionen jag lovade er.

Innan jag började läsa den här boken så längtade jag faktiskt efter när jag skulle kunna börja läsa i den. Jag ha hört mycket positivt om den.
Men det var inte bara därför jag blir intresserad. Mons Kallentoft som författaren heter kommer nämligen från Linköping och romanen utspelar sig här. Han beskriver miljöerna väldigt bra och det är häftigt att läsa när man vet precis hur det ser ut på de platser han beskriver.

Det här är en kriminalare och huvudkaraktären i boken heter Malin Fors. Hon är polis och lever nästintill för sitt yrke. Hon har en dotter i tonåren (tror inte man får veta exakt hur gammal hon är) och är skild.
Det är den varmaste sommaren som Sverige någonsin skådat och temperaturen går nästintill upp till över 40 grader. Och extra svettigt blir det för kriminalpolisen när en förvirrad flicka hittas naken i trädgårdsföreningen och ytterligare en flicka är försvunnen. Det finns alltså mycket för dem att göra och Malin är glad för att dottern Tove inte är i stan, då de drabbade flickorna är i Toves ålder. Tove är på semester med sin pappa.
De lyckas komma underfund med att Josefin, flickan i trädgårdsföreningen har blivit våldtagen. Och det är en kvinna de misstänker..

Ja, den här boken gick ganska fort att plöja egenom, men det har sina anledningar. Mons Kallentoft skriver otroligt bra. Hans sätt att växla mellan folk hela tiden gör det väldigt spännande även om man kan bli lite förvirrad ibland. Vem handlar det om nu? Men det störde mig inte speciellt mycket utan jag tyckte det var mest positivt.
Och sättet han bygger upp sin story på är väldigt genomtänkt, det märks. Riktigt spännande är den också, speciellt i slutet.
Jag har inte läst så mycket deckare direkt, vet inte varför, men jag gillar verkligen den här så ska helt klart läsa fler böcker av Mons Kallentoft.
Jag tycker också det är riktigt starkt av honom att bryta trenden och välja en kvinnlig polis som huvudperson i boken. Den enda deckare jag vet som har en kvinnlig huvudperson är Liza Marklund, men hon är ju kvinna själv.
En tumme upp till Mons Kallentoft, Malin Fors är en härlig karaktär.

Jag tror inte det spelar så stor roll om du gillar deckare eller inte för att du ska gilla den här, för det känns som den är så mycket mer än bara en vanlig deckare. Så läs den vet jag, får högsta betyg av mig och jag rekomenderar den verkligen.

Hejsan hejsan, jag tyckte det var dags för en till bokrecention, det var så länge sedan, och jag har ju läst flera böcker sedan dess.


Boken jag har läst heter "Dead until dark" och är den första romanen i en serie som brukar kallas "the Sookie Stackhouse novels", och ja ni har nog hört talas om dem. För det är nämligen dessa böcker som den bästa serien genom tiderna (enligt mig) är basserad på, nämligen True blood.
Jag hade inte hört talas om böckerna innan serien kom och efter att jag var fast i serien köpte jag alla böckerna (om det inte har kommit ut några mer, har inte så stor koll).
Författaren till denna bokserie heter Charlaine Harris och kommer ifrån USA, så mycket fakta finns det inte om henne och hon verkar som en ganska 'privat' författare.

HUvudpersonen i böckerna (Jag har läst 2 st och är inne på den tredje) är Sookie Stackhouse, Harris skriver i jag form så man får följa med Sookie vart hon än befinner sig. Hon är servitris på en bar i småstaden Bon Temps men inte vilken vanlig servitris som helst, hon kan nämligen läsa folks tankar. Detta gör att hon har det ganska jobbigt och hon kan inte dejta killar, för det funkar helt enkelt bara inte när hon kan läsa deras tankar.
Men allt förändras när en vampyr kommer in på baren. Människorna vet om vampyrernas existens, men endast sen ett litet tag tillbaka. Och med hjälp av fejkblodet True blood kan de leva tillsammans med människor. Vampyren som Sookie blir förtjust i har namnet Bill och de blir snart ett par, för han är den enda kille hon kan slappna av med då hon inte kan läsa hans tankar.
Samtidigt händer det konstiga saker i den lilla staden. Personer som Sookie känner dör och hennes bror Jason anklagas för morden, men snart får man reda på att alla dessa offer har haft kontakt med vampyrer på nått sätt och det blir riktigt spännande.

Eftersom jag ju sett säsong 1 på True blood som är basserad på första boken så visste jag ju vad som skulle hända och vem som var mördaren men det var ändå mycket spännande och allt är ju mer detaljerat i boken. Dock kan jag sakna att det inte handlar mer om de andra karraktärerna som det gör i serien, det handlar t.ex. mycket mer om Sookies bror Jason och om hennes kompis Tara (som inte ens är med i första boken utan dyker först upp i den andra). Det blir så när man skriver i jag form och därför föredrar jag att läsa böcker skrivna i 3:e form då det då kan handla om flera personer samtidigt. Men denna bok är en av de bättre böckerna skriven i jag form, hon vet verkligen hur man ska göra. Och pga. att Sookie kan läsa tankar så kommer man ändå in lite i de andras tankar och funderingar, bra tänkt av Harris :)
Böckerna läser jag på engelska, för att jag läste på adlibris när jag skulle beställa dem att de var dåligt översatta till svenska (det var en som hade kommenterat på hemsidan och skrivit det) så ska ni läsa dem, läs dem på engelska, även om man inte är van så kommer man in i det, jag tänker knappt på att det är engelska längre, det bara flyter på.


Det här är böckerna för dig om du är som jag och är lite trött på allt Twilight tjat och vill läsa om lite mer riktiga och blodtörstiga vampyrer, vissa är i alla fall det.
Edward och gänget i Twilight verkar ju hur lätt som helst kunna leva på djurblod, och det är lite orealistiskt tycker jag.. vampyrer är ju 'skapade' för att dricka människoblod, eller hur? ^^
Men i alla fall, dessa böcker är jättebra, läs dem om du gillar vampyrer, fantasy, spänning, passion och kärlek.

Det är konstigt det här, jag har totalt skrivit nu 4 bokrecentioner i bloggen och 3 av dem är böcker skrivna av Ken Follet, säger det nått om mig eller? haha. Jag skriver ju såklart inte bokrecentioner på alla böcer jag läser men jag vet inte varför jag skriver om just de Ken Follet böcker jag läst, det kan ju bli lite tråkigt i längden. Jag läste ju ut Dan Browns nya bok för ett tag sedan, men den har jag ju inte skrivit om, undra varför O.O Aja, om boken då. Den heter "Den tredje tvillingen", bara titeln låter spännande eller hur? Och den är alltså skriven av Ken Follet. Vill du vet mer om Ken Follet så har jag skrivit lite kort om honom i de tidigare bokrecentionerna.

Ja, vad handlar den här boken om då? Det finns två huvudpersoner kan man säga. Jeannie är en forskare på ett universitet och forskar om tvillingar som inte har växt upp i samma miljö. Alltså tvillingar som har skiljts åt från födseln. Hon har skapat ett program som gör att hon kan hitta dessa tvillingar. En av dem är Steve Logan som på så sätt kommer till Jeannie för att genomgå lite tester innan hon ska besöka hans tvilling som sitter i fängelse för mord. De är varandras kopior men Steve är en laglydig medborgare som också är väldigt charmig och omtänksam. Det är tvillingarnas skillnader som fascinerar Jeannie.
En tid innan Steve kommer dit för att genomgå testerna blir Jeannies vän våldtagen av en man som hon sedan pekar ut som Steve. Men Steve vet att han är oskyldig och Jeannie vill också bevisa att han är oskyldig då hon börjat få känslor för honom.
Men Steves tvilling sitter i fängelse så det kan inte vara han som har våldtagit Jeannies vän, men Steve har inte gjort det, alltså måste det finnas en tredje tvilling?

Jag är ju som ni kanske redan vet ett stort fan av Dan Brown men på ett sett gillar jag Ken Follets böcker mer då de också är spännande men inte lika krongliga att förstå som fatiskt Dan Browns böcker kan vara. Fast det känns ändå som om Dan Brown är en mer skicklig författare än vad Ken Follet är. Men jag gillar som sagt hans böcker väldigt mycket. Den här boken är inte den bästa av honom som jag läst men jag fascineras över hans sett att skriva. Som när han skriver om våldtäcktsmannen, man får verklgien komma in i hans tankar och det känns nästan som om man är den här våldtäcktsmannen, vilket är riktigt skrämmande men får än ändå att fastna.
Jag tycker även om att han varvar action med känslor, det får en mer naturlig känsla.

Gillar du böcker som har i princip allt, mest spänning dock, men även kärlek och vissa komiska inslag och om du gillar böcker som man bara inte kan sluta läsa (Själv läste jag ut den här på 2-3 dagar) så ska du läsa den här boken :)

phu..nu har jag ägnat ganska lång tid åt att fixa min header. För det första var jag tvungen att lista ut hur man flyttade ner den, sedan fixade jag så att kvalitén blev lite bättre, och så ändrade jag utseendet på den lite, genom att byta ut några bilder bara.
Tycker ni att den nya headern är fin? jag hoppas det, för jag har jobbat länge med den..:P

Den här boken som jag ska skriva om nu heter "dödlig strid", och är skriven av Ken Follett, alltså samma författare som till: "I minnets labyrint". Därför tänkte jag inte berätta om författaren eftersom jag gjorde det i min förra bokrecention. Men just det, jag kan ju lägga ut en bild på honom:

Visst ser han ut som en tvättäkta engelsk författare?


Antonia (Toni) Gallo som man kan säga är huvudperson i boken jobbar på en virusforskningsanläggning. På den toppsäkra anläggningen finns alltså flera livsfarliga virus. Ett av dem heter Madoba2, och är det farligaste av dem alla. Så plötsligt upptäcker man att en av behållarna med Madoba2 viruset fattas. Och Toni Gallo måste kämpa hårt för att få tillbaka viruset för att hindra att det sprider sig och tar många oskyldiga människors liv. 
Stanley Oxenfod chef för forskninganläggningen är hemma med sina vuxna barn och barnbarn på julmiddag och är helt ovetande om vad som hänt på anläggningen. För någonting mystiskt har hänt med hans telefonlinje och Toni kan inte få kontakt med sin chef som hon förövrigt är störtförälskad i. Trots att hon är ungefär lika gammal som Stanleys båda döttrar.  Som i den förra Ken Follett boken jag läste innehåller denna också det mesta. Spänning, action, svek, relationer, kärlek och massor skottlossning så klart (: 

Trots att jag bara har läst 2 av hans böcker så har Ken Follett snabbt tagit sig upp på min lista över riktigt bra författare. Han skriver så förstaklassigt och gallant vilket får än att önska att man hade en liten liten del av hans talang.
Jag älskar hans parallellhandlingar och att han skriver klockslaget som rubrik på ett nytt kapitel vilket får än att verkligen förstå när man befinner sig utan att han en behöver skriva några bokstäver.
Han kan också skriva ur alla karraktärers perspektiv, man kan verkligen fatta varför de gör på ett visst vis när han leder oss in i sina karraktärers hjärnor på det viset.

LÄS!!

För bara någon timme sedan läste jag ut denna bok, i min hängmatta i solen och i sällskap av en hemmagjord cupcake.
"I minnets labyrint" heter alltså boken som jag ska säga mina åsikter om nu. Men jag tänkte börja med lite allmän fakta om..


"I minnets labyrint" vars orginaltitel är: "Code to Zero" är skriven år 2001 av Ken Follett, som förövrigt snart är Englands näst rikast författare, och då snackar vi om att ligga strax efter J.K Rowling här..Ken Follet är 58 år och slog igenom med Thrillern "Nålens öga" och det är främst det han skriver, Thrillers och även historiska romaner. Det var lite om författaren.


Redan de första sidorna får vi träffa Luke, en förvirrad man i 35 års åldern ungefär som har tappat minnet och tror att han är en hemlös alkoholist och man blir genast totalt förälskad i den här karraktären.
I början är han totalt förvirrad och minns ingenting om sig själv, men vi får följa med honom i jakt på att ta reda på vem han egentligen är. Och det är det som gör att man vill fortsätta läsa, för man vill ju veta vem han är.
Han, och även flera av de andra karraktärerna är egentligen inblandade i någonting som kan kallas ett tyst krig mellan USA och Sovjet, eller egentligen inget krig, snarare en kamp, om vem som ska vara först ut i världsrymden.
Vem Luke egentligen är och hur han är inblandad i den här kampen och hur det går i slutet får du veta om du läser boken (: Jag kan säga att för alla er som gillar t.ex. Twilight böckerna och andra kärleksromaner, så är det kärlek med i den här boken också.


Negativt: Tänkte först börja med det positiva men att ta det negativa sist men tänkte att det kanske inte var en bra idé eftersom att ni då kanske skulle få en negativ bild av boken, men det vill jag ju inte att ni ska få så..
Det enda negativa jag kan komma på just nu med den här boken är att han ibland skriver "Luke sade:" och sedan det han sa då. Vilket jag inte är van vid och tycker låter fult och gammaldags, jag tycker det låter mycket bättre om repliken står först och sedan någonting i stil med: "sa Luke" efter istället. Men det är ju en småsak att klaga på..

Positivt: Av någon anledning så gillar jag bättre böcker som är skivna i tredje form än i jag form, och denna bok är just skriven itredje form. Jag gillar detta bättre för att man då kan få se helheten på ett bättre sätt, man får veta vad alla gör, tänker och tycker vilket man inte får i en bok som är skriven i jag form. Jag gillar när man får veta lite om olika personer, att bara läsa om samma karraktärs åsikter och tankar kan bli lite enformigt ibland. Så ett stort pluss till det och att boken var bra utformad, med kapitel på rätt ställe och så. Sedan var boken även väldigt spännande och bra, jag tycker att böcker ska ha en blandning av lite allt möjligt, kärlek, action, drama, äventyr, ja..så många som möjligt av dessa samt flera kategorier ska gärna tryckas in i samma bok för att göra mig riktigt nöjd. Och Ken Follett har lyckats bra med detta.
Och som jag sa förut så skriver han på ett sätt som gör det lätt att hata eller älska en karraktär. Jag satt flera gånger och svor för mig själv när jag tyckte att någon i boken gjorde någonting dåligt eller konstigt.


Läs den här boken!