Bildinspiration från weheartit.com. Jag valde en bild jag gillade, sedan skriv jag en novell utifrån den.

LUGNT VATTEN

”Mamma, mamma titta på mig!” hörde jag en liten unge ropa. Barnet var så pass litet att det inte var lätt att avgöra ifall det var en flicka eller en pojke.
”Låt Trixie vara Teo” sa mamman när barnet skvätte vatten på familjens hund som såg ut att vara en blandras av något slag. Jag var inte så bra på hundar men jag kunde såklart de vanliga. Schäfer, golden retriver, tax, pudel.

Det var väldigt sent på eftermiddagen och jag tyckte det var lite underligt att den där barnfamiljen var kvar vid stranden när de borde vara hemma och grilla vid det här laget som alla andra.

Jag kopplade bort mina tankar om den lilla familjen och reste mig upp från handduken jag satt på, gick långsamt ut mot det spegelblanka vattnet. Det var inte ett dugg soligt, och det hade det inte varit på hela dagen, trots detta var det varmt och det var helt vindstilla vilket nästan gav mig en kuslig stämning.
Fötterna var snart i och då gick resten av bara farten, snart hade jag doppat mig och det bruna håret låg klistrat mot hjässan.

”Trixie! Trixie! Kom tillbaka hit!”, den blonda, unga mamman ropade på familjehunden som inte verkade så uppfostrad eftersom den fortsatte att simma ganska långt ut. Den kom närmre mig för varje rörelse den gjorde med sina tassar under vattenytan.

Plötsligt hördes ett skrik som skulle göra den redan kusliga stämningen till en mardrömsnatt, jag kunde till och med känna hur pupillerna vidgades och hur hjärtat skenade. Såklart riktade jag genast blicken åt det håll skriket kom ifrån, det hade kommit ifrån Trixie. Det jag såg var en hund med en blick fylld av skräck och förtvivlan. En hund som kämpade för att hålla sig vid ytan och jag förtstod ingenting av vad som hände
Att det kunde vara så att tiken bara fastnat med tassarna i sjögräs hade jag inte en tanke på, för jag visste att det var någonting annat. På grund av skriket och blicken.

Snart var det bara nosen som syntes, någonting drog den stackars lilla hunden längre och längre ned och jag kände att jag genast var tvungen att agera. Egentligen hade jag aldrig varit den modiga typen men just nu fanns det inte ens i mina tankar att fly därifrån. Det enda jag tänkte var att jag skulle rädda den där hunden.
Jag dök under ytan för att försöka få tag i hundens tassar för att dra den uppåt, väl under vattnets yta fick jag mig en syn som nästan fick mig att svimma...

Fortsättning följer (fick lust att vara lite elak mot er, hehe). Del 2 kommer antagligen imorgon.