Här kommer kapitel 3, har du inte läst kapitel 1, 2 & 3 kan du göra det här här & här.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

KAPITEL 4

Trots att Eric för det mesta kände sig som en dålig far till det oönskade barn han nu hade ansvar för längtade han efter att vara pappaledig. Komma bort från stressen på jobbet, vara hemma, ta det lugnt. Eller i och för sig kanske man inte kunde ta det lugnt som pappaledig, han hade ju sett hur sliten Bella såg ut. Fast han tyckte inte hon skulle klaga direkt, det hade ju varit hon som ville skaffa barn.
Han skakade tankarna ur huvudet och började åka mot jobbet. Framför sig såg han hur en av de prostituerade ungdomarna, flickan, klev in i en bil. Han ville inte tänka på vad personen i fråga hade tänkt göra med flickan.
Sedan var det som om något blixtrade till, kortslutning i hjärnan och hjärtat tog ett skutt som på en kärlekskrank tonåring när deras ögon möttes. Som i en jävla disneyfilm.
Men Eric vaknade snart upp ur sin lilla dagdröm och såg till sin förskräckelse hur hans motorhuv var intryckt i en annan bil.
Panikslaget släppte han ratten och stängde av motorn.
”Jag har sabbat min bil! Och nån annans bil! Du är en jävla idiot Eric! Hör du? Idiot, pucko, freak” tänkte han och slog huvudet mot ratten.
”Vem fan tror du att du är?!” en biffig kille klev ur bilen framför Erics. Killen hade rakad skalle, skinnväst och trasiga jeans. Han såg ut som en kille som borde fräsa runt på en HD och inte ligga och puttra i en Volvo.
”Hör du dåligt din jävla idiot?!” killen såg riktigt arg ut och Eric fällde ner fönstret, annars kanske muskelknutten skulle slå sönder rutan.
”Jag är hemskt ledsen för allt det här, jag ska självklart betala reparationen av din bil” Om man nu kunde kalla den där skrothögen för bil, den borde skickas direkt till bilskroten. Grabbarna på verkstan skulle antagligen inte kunna hålla sig för skratt när de fick reda på att de skulle reparera en så ”fin” gammal Volvo.
Trots detta såg killen ganska nöjd ut med svaret han fick och hans ansikte började ändra färg från tomatröd till en lite mer naturlig hudton.
”Men huvudsaken är ju att ingen av oss blev skadade eller hur?” sa Eric och log ett stort fejkat leende.

Eric klev ut ur bilen, hela han skakade. Han hade haft sitt körkort i 6 år och aldrig någonsin kört på nånting. Inte ens en liten mus, och ingen lyktstolpe heller för den delen. Det berodde nog på att han alltid höll sin fokus på vägen. Fast det kunde man ju lugnt säga att han inte gjort nu.
Han sneglade på killen, den unga killen, som fått honom att tappa koncentrationen helt.
Han gned sig över pannan och kände svetten rinna ner över ryggen. Det där skulle just se snyggt ut på den vita skjortan.
Han klev in i bilen igen, skrev en lapp med sin adress och gav den till mannen.
”Skicka räkningen dit”. Sedan stack han därifrån, tryckte gaspedalen i botten.
Reparationen av biljävlarna skulle kosta honom en förmögenhet, och allt var den där sabla pojkens fel! Nej förresten, vad hade pojken gjort? Han hade ju bara stått där, det var hans eget fel att det blivit såhär och ingen annans.

2 år tidigare

En stol kom flygande genom luften och Sam hann precis ducka för att inte få den på sig. Sedan slängdes alla hans ägodelar på golvet i hallen. Allt från hela hans garderob till de saker hans mamma sparat sen han var liten. Små, små sparkdräkter och skor, nallar och leksaker i en salig blandning.
Detta beteende hade hans egen mamma utfört när Sam berättat för henne att han trodde han var homosexuell.
”Försvinn! Jag vill aldrig se dig mer!”
Och med tårar i ögonen lämnade den 16 åriga pojken sitt hem, efter att ha packat ner det viktigaste i en liten väska.
Den kvällen var han nästan helt övertygad om att han aldrig skulle se sin mor igen, men det ville han ju inte heller, inte just då i alla fall. Han avskydde henne lika mycket som hon avskydde honom. Det var alltså ömsesidigt.
Därför lämnade han lägenheten med bestämda steg, utan att veta vart han skulle ta vägen eller ens vart han skulle spendera natten. Det hela slutade med att han hamnade sittandes på en bänk vid vägen mitt i staden. Den osäkra pojken såg sig omkring. En gammal gubbe låg på bänken mitt emot, den på andra sidan gatan. Han sov och hade ett typiskt uteliggar utseende med stort buskigt skägg, ett par mycket trasiga jeans, en välanvänd t-shirt som pryddes med allt från smuts till ölfläckar. Över sig, som täcke, hade han en gammal jacka och en keps med ett företagsnamn prydde huvudets rufsiga hår.
Två tomma ölflaskor låg under bänken och gubben höll krampaktigt i en vodkaflaska som var ungefär halvfull.

Sam kom ihåg allt det där så tydligt. Allt, från punkt till pricka. Att han kom ihåg hur uteliggaren var klädd, exakt hur många bilar som körde förbi dem den natten, hur den kalla vinden kändes mot huden och hur lång natten kändes. Men trots allt elände var han glad för att han inte var ensam, för att det låg en person på bänken på andra sidan vägen, en liten livsform i närheten. Han var inte helt ensam på denna jord…
Det var när gryningen kom som han träffade Ellie för första gången i sitt liv. Då trodde han först att han dragit för förhastade slutsatser om att han var bög, för Ellies utseende fick honom verkligen att tappa hakan. Och ja, hjärtat slog nog några extra slag också. Men senare hade han insett att det bara varit någonting tillfälligt för sen dess hade han aldrig känt nått för en tjej.
--------------------------------------------------------------------------------------------

Härifrån har jag inte skrivit nått mer, det tog slut lite plötsligt men hux flux bara försvann alla idéer. Tycker ni jag ska försöka hitta energin till att fortsätta eller bara lämna detta ofärdigt?