Det är konstigt det här, jag har totalt skrivit nu 4 bokrecentioner i bloggen och 3 av dem är böcker skrivna av Ken Follet, säger det nått om mig eller? haha. Jag skriver ju såklart inte bokrecentioner på alla böcer jag läser men jag vet inte varför jag skriver om just de Ken Follet böcker jag läst, det kan ju bli lite tråkigt i längden. Jag läste ju ut Dan Browns nya bok för ett tag sedan, men den har jag ju inte skrivit om, undra varför O.O Aja, om boken då. Den heter "Den tredje tvillingen", bara titeln låter spännande eller hur? Och den är alltså skriven av Ken Follet. Vill du vet mer om Ken Follet så har jag skrivit lite kort om honom i de tidigare bokrecentionerna.

Ja, vad handlar den här boken om då? Det finns två huvudpersoner kan man säga. Jeannie är en forskare på ett universitet och forskar om tvillingar som inte har växt upp i samma miljö. Alltså tvillingar som har skiljts åt från födseln. Hon har skapat ett program som gör att hon kan hitta dessa tvillingar. En av dem är Steve Logan som på så sätt kommer till Jeannie för att genomgå lite tester innan hon ska besöka hans tvilling som sitter i fängelse för mord. De är varandras kopior men Steve är en laglydig medborgare som också är väldigt charmig och omtänksam. Det är tvillingarnas skillnader som fascinerar Jeannie.
En tid innan Steve kommer dit för att genomgå testerna blir Jeannies vän våldtagen av en man som hon sedan pekar ut som Steve. Men Steve vet att han är oskyldig och Jeannie vill också bevisa att han är oskyldig då hon börjat få känslor för honom.
Men Steves tvilling sitter i fängelse så det kan inte vara han som har våldtagit Jeannies vän, men Steve har inte gjort det, alltså måste det finnas en tredje tvilling?

Jag är ju som ni kanske redan vet ett stort fan av Dan Brown men på ett sett gillar jag Ken Follets böcker mer då de också är spännande men inte lika krongliga att förstå som fatiskt Dan Browns böcker kan vara. Fast det känns ändå som om Dan Brown är en mer skicklig författare än vad Ken Follet är. Men jag gillar som sagt hans böcker väldigt mycket. Den här boken är inte den bästa av honom som jag läst men jag fascineras över hans sett att skriva. Som när han skriver om våldtäcktsmannen, man får verklgien komma in i hans tankar och det känns nästan som om man är den här våldtäcktsmannen, vilket är riktigt skrämmande men får än ändå att fastna.
Jag tycker även om att han varvar action med känslor, det får en mer naturlig känsla.

Gillar du böcker som har i princip allt, mest spänning dock, men även kärlek och vissa komiska inslag och om du gillar böcker som man bara inte kan sluta läsa (Själv läste jag ut den här på 2-3 dagar) så ska du läsa den här boken :)