Jag gillar att skriva som jag säkert nämnt, men så slog det mig att ni inte fått läsa någonting jag skrivit, och då syftar jag på noveller, inte blogginlägg. Precis nyss skrev jag klart en novell jag började med i oktober, en skräcknovell kan man säga som jag började skriva vid Halloween. Så här kommer den:

Halloween Night

En vind drog tag i min svarta kappa när jag långsamt gick på skogsstigen. Såhär i Halloween tider var det mörkt, men jag trivdes. För alltid, skulle jag trivas i mörkret.
Vinden ven även i de gigantiska granarna vars siluetter såg ut som svarta missformade moln.

Jag drog mina långa naglar mot kinden och ett rispande ljud hördes, jag rös till. Varje Oktober gick jag här, smög fram genom natten. Och jag frös inte, trots att det enda som täckte min vitbleka kropp var ett par svarta byxor och den uppknäppta kappan.

När jag kommit närmare huset, det som var mitt mål, ställde jag mig på knä på den leriga marken, koncentrerade mig hårt och såg ner på min hand där de naglarna förvandlades till klor och päls växte ut på min leriga hand, som mer och mer började se ut som en tass. Hela jag blev hårig och snart var det enda som återstod av mig en svart katt som ålade sig ut ur de nu mycket förstora klädesplaggen.
Jag skrattade tyst men ur kattens mun kom bara ett brummande ljud. Jag satte mig ner och virade den långa ludna svansen kring framtassarna medan jag såg upp mot den kolsvarta himlen, inte ens några stjärnor syntes i den svarta natten. Bara en fullmåne som speglade sig i en vattenpöl längre fram på stigen.
Jag tog ett graciöst kattsprång över vattenpölen när jag kommit fram till den och gick sedan vidare mot den gråa villan. Det var tänt i fönstren, såg ganska hemtrevligt ut. Jag rynkade på nosen åt ordet hemtrevligt. Hemtrevligt betydde ljus, värme, gemenskap. Jag ville helst strunta i att gå in i det där huset. Men människor var sådana, de gillade sånt som vi vampyrer avskydde.

Jag förberedde mig väl inför min ankomst och filade klorna på närmsta träd medan månens sken var det enda som lyste i det becksvarta mörkret.
En stund senare trampade mina små tassar iväg mot huset. Jag satte mig utanför dörren, som så många gånger förut, jamade ynkligt och krafsade försiktigt på dörren.

Familjens yngsta medlem, Johanna öppnade dörren och sken upp i ett leende när hon fick se mig som den vackra varelse jag förvandlat mig till. Jag visste att allt man behövde var charm. Ett par stora ögon gjorde det också lättare att smickra människorna. Därför såg jag bedjande upp på flickan som snabbt tog upp mig i sin famn, hennes mjuka händer mot min päls fick mig att rysa till av obehag. Värme och kärlek, jag skulle hellre fått en påle genom ryggen.
Johanna kramade om mig och stängde dörren innan hon gick in till resten av sin familj. ”Titta pappa vem som satt utanför dörren..” sa den 7 år gamla flickan. ”vi kan väl behålla honom, snälla” sa hon.
Jag skulle ha lett om jag kunde, de var glatt omedvetande om att ifall de skulle ha mig kvar mer än några minuter skulle de få utstå den största terror de någonsin upplevt.

5 minuter senare:
Allt gick enligt planerat. Min svarta glansiga päls var nu mera röd än svart. De fem familjemedlemmarna låg allesammans på vardagsrumsgolvet nästintill dränkta i sitt eget blod, det blod som inte runnit ner genom min strupe vill säga.
Jag log belåtet, jag hade lyckats igen. Nu var det dags för mig att försvinna igen, in i natten, gömma mig, innan solen gick upp. Jag försökte torka av mig så gott jag kunde på närmsta matta innan jag stack ut ur huset och började galoppera in mot skogen. Medan jag sprang förvandlade jag mig till mitt sanna jag igen ”See you next year bastards” sa jag för mig själv och skrattade till.

Hämnden var ljuv. Trots att det var ungefär 160 år sedan jag blev omvandlad till vampyr i det där huset kände jag mig tvungen att visa människorna hur mycket ondska det innehöll och detta genom att varje Halloween döda de nyinflyttade.

SLUT

Tänk på att det är copyright © på denna novell som är skriven av mig, ingenting får kopieras eller härmas.

Kommentera dock gärna :) Tar gärna kritik..