Har funderat halva dagen om vad man kan blogga om. Det blir lite jobbigt om vintern eftersom jag inte direkt fotar lika mycket bilder som annars så därför kommer det nog inte bli så gott om bilder framöver. Därför tänkte jag skriva lite mer "seriösa" inlägg här i bloggen (vi får väl se hur det går med den saken).
Och har som sagt funderat ganska länge på vad jag skulle skriva om. Nu kom jag på en sak och var tvungen att sätta mig och skriva direkt.

Ingen bra bild jag vet, men det är inte så lätt att ta en bra bild på sig själv och sin katt, som är mer intresserad av att kolla på fåglar än att se söt ut framför kameran.

För ett par dagar sedan såg jag på TV där det var en man som sa att han inte gillade husdjur alls (tänker inte säga vilket program det var, för jag vill inte peka ut någon). Såklart respekterar jag andras åsikter och gillar man inte husdjur så behöver man såklart inte göra det. Och det är inte det jag tänkte blogga om utan hur mycket djur betyder för mig.
Jag har haft husdjur sedan jag var 6 år gammal då jag fick min kanin Mimmi. Hade jag själv fått bestämma hade jag skaffat kanin mycket tidigare för jag älskade verkligen kaniner när jag var liten. Gör jag såklart nu också men nu gillar jag även katter, hundar, marsvin, ormar.. you name it. För mig skulle det kännas konstigt att bo i ett hus utan husdjur. Riktigt konstigt.
Nu har jag ju bara en katt (som jag förövrigt älskar sönder) men skulle jag själv få bestämma så skulle jag ha haft mycket fler djur.
Jag har heller aldrig gråtit så mycket som jag gjorde när Mimmi dog. Många kan nog tycka det är konstigt om man sörjer ett djur mer än t.ex. en nära släkting. Men om ni tänker på att jag hade min kanin i 9 år och träffade henne varje dag och skötte om henne så kan ni nog förstå mig, kanske?